Besök på Burseryd Mekaniska

Burseryds Mekaniska startade sin verksamhet redan 1919, och var då i huvudsak specialiserad på gängade rörelseskruvar. Idag är den ursprungliga skruvtillverkningen bara en liten del av verksamheten, och man är ett svarvande företag, helt legostyrda.

Vi träffade Marie Trevik och Malin Nyberg för en pratstund om företaget och om nätverkande. Marie är VD och arbetar mycket med försäljning, offerthantering, kvalitet och miljö.  Malin arbetar med ekonomi, löner och HR. Man har många hattar på huvudet, som Marie säger. Det är så det blir i ett familjeföretag, man ska vara engagerad och på plats, så vi gör i princip allt.

Dom berättar att företaget är helt kundorderstyrt, man har inga egna produkter, och svarvar i alla material. Allt från plast, till aluminium, mässing, rostfritt och syrafast, vilket man är störst på. Man kör små till medelstora serier, men även prototyper. Marie och Malin berättar att allt körs från stång, och man har inga robotar utan ser arbetet som ett hantverk. I och med att det handlar om så små serier så sker omställning av maskinerna väldigt ofta, det kan handla om fyra till fem jobb i en maskin varje dag. Därför behöver omställningarna gå snabbt, och det görs helt enkelt fortare manuellt, förklarar dom. Även om man inte har några egna produkter så försöker man hela tiden bredda sitt sortiment, och idag levererar man till allt från möbelindustrin, till jordbruk, gruvindustrin, bilindustrin och medicin.

Företagets kunder finns till största delen i Sverige, men man har även en liten del kunder i bland annat Norge, Polen och Nederländerna.

 

Styrkor och utmaningar

Marie och Malin berättar att företagets största styrka är deras medarbetare. Deras kompetens och engagemang i företaget. Många har varit med väldigt länge, berättar dom, uppskattningsvis i snitt så länge som 15 år. Företaget har totalt 14 anställda och man kör tvåskift, dag och kväll.

På frågan om vad man ser som sina största utmaningar blir svaret omvärlden. Elpriser och materialpriser. Nu är inte tillgången till materialet så svårt längre, berättar Marie och Malin, men under pandemin var det en jätteutmaning. Som man dock klarade väldigt bra tack vare Mats-Ola, en av ägarna i bolaget och ansvarig för inköp, som dom säger tack vare sin erfarenhet har väldigt bra fingertoppskänsla. Just nu är den största utmaningen energin och kompetensen. Det är stor kompetensbrist. Man har inte själva haft så stora problem med det än, säger dom, men konstaterar att det är inte helt lätt att få tag i personal med rätt kompetens när man ligger i en mindre ort som Burseryd.

Jämfört med andra företag så är inte Burseryds Mekaniska ett särskilt energikrävande bolag, men materialleverantörer och ytbehandlare lägger på energitillägg, vilket gör prissättningen svår. Det är inte så lätt att få ut det, berättar man.

 

Nätverkande

Marie har varit med i nätverket Kvinnor Leder, ett nätverk för kvinnor som är VD/ägare på företag i regionen, och det har nu lett vidare till att man startat ett nytt lite mindre nätverk. Marie berättar att man fick frågan från Almi om att starta det nya nätverket. Almi gick ut till tillverkande företag, med vissa kriterier, med förfrågan om det nya nätverket. Sex företag visade intresse och man har nu träffats ett par gånger. En första gång på Almi där man fick presentera sig och berätta vad man förväntade sig av nätverket, och sen en förmiddag på Tenzo där man pratade kompetens och prissättning. Deltagarna har fått komma in med önskemål om intressanta teman att prata kring, och man har också bestämt att i möjligaste mån hålla träffarna hos varandra. Det nya nätverket har även haft andra fördelar, berättar Marie. Det har bland annat resulterat i att man har blivit ny leverantör till en av de andra i nätverket.

Både Kvinnor Leder och det nya nätverket fyller sina syften, fortsätter Marie. Det stora nätverket var väldigt inspirerande, och man träffade människor som man aldrig hade träffat annars. Men nu kan man gå ner på lite mer specifika problem som man ser i sina företag då man står inför ungefär liknande utmaningar.

Hon tycker det är positivt att de båda nätverken har startats. Annars är det lätt att man bara sitter själv på sin kammare, som hon säger. Nu när man har fått dom här kontakterna med övriga så är det så lätt att ringa och diskutera tillsammans. Vi är ju ungefär lika i våra verksamheter, och står inför liknande problem utan att vi är direkt konkurrerande, så vi kan dra bra nytta av varandras erfarenheter.

Att nätverka är ett bra sätt att vara ute och röra på sig och se vad som händer, och det är även en plats att synas på som företagare, säger Marie. Det har även resulterat i att Malin har gått med i ett nätverk, HR-nätverket (Personalchefsnätverket). Ett nätverk där man utbyter erfarenheter och hjälper varandra i arbetet med personalfrågor.

 

Framtiden

Vi går tillbaka till att prata om företaget, och avslutar med att blicka framåt och frågar var man ser sig själva om 5 år. Då hoppas man att man har gjort lite mer maskininvesteringar, bland annat i form av refit. Det innebär att man skickar sina gamla maskiner till leverantören, dom byter alla slitagedelar som slangar, plåtar, el och hydraulik, och man får tillbaka maskinen som ny. Men med samma styrsystem som tidigare. Själva stommen och styrsystemet är ju okej, som Marie och Malin säger, så maskinen behöver egentligen bara lite kärlek och en uppgradering. Det här, konstaterar dom, är bra både ur ekonomisk- och hållbarhetssynpunkt.

Något annat man drömmer om är att kunna bygga till/bygga om. Man gillar det lilla samhället där man har sin verksamhet, och har inga intentioner om att växa och bli gigantiskt stora, utan ambitionen är att finnas kvar här och växa inom väggarna. Vi försöker kompetensutveckla och jobba med mentorskap, berättar Marie och Malin. Med tanke på att vi är ett så litet bolag är det bra att öka bredden på medarbetarna så att man inte är så sårbar, om någon t.ex. blir sjuk eller går på semester.

Dom avlutar med att berätta att dom ser företaget som sin familj. Man följer sina medarbetare i både med-och motgång genom livet.